I måndags var jag på utvecklingssamtal på Vilhelms dagis. Och man blir ju så fånigt stolt! Mitt lilla hjärta är en mycket empatisk och hjälpsam pojke. Hjälper gärna de mindre barnen när de t.ex. tappar något på golvet, klär sig själv och delar sin mat själv. Vid första anblicken är han lite blyg och försiktig, men han blir snabbt varm i kläderna och då är han gärna med och leker, grejar och pratar.


En liten pajas är han också, pratar och berättar anekdoter vid matbordet så att hela avdelningen hör. Hans ordförråd har utvecklats enormt senaste halvåret, han sitter gärna och lyssnar på sagor ("Det märks verkligen att ni läser mycket för honom!" tyckte förskolläraren, vilket egentligen inte är speciellt sant) och bara älskar att vara ute.

Bara positiva saker, rakt igenom! Man blir så stolt, lilla hjärtat har blivit så stor! ♥